Benakull, det lilla torpet i skogen i Småland har en historia som sträcker sig tillbaka till mitten av 1800-talet. Den första huvudpersonen i denna historia är den lille oäkta sonen Johan Hansson, som föddes i Skårby i Skåne ungefär 3,5 mil öster om Lund som son till Karna Nilsdotter och Hans Svensson. Vid den tiden arbetade Karna som piga på en gård medan Hans var dräng på en annan gård. Graviditeten medförde troligen att Karna förlorade sitt arbete, och hon flyttade tillbaka till sitt föräldrahem i Kattarp tillsammans med Johan och sina föräldrar och småsyskon. När Johan är cirka fem år flyttar Karna och Hans ihop, och Johan börjar arbeta som dräng vid 15 års ålder. Under åren 1866 till 1870 vandrar Johan mellan olika gårdar i trakten. Trots svårigheter med läsningen fortsätter han att kämpa och utvecklas. Vid Rigårdstorpet förbättras hans betyg i förhören, kanske tack vare grannen Marna, en piga med nästan A i alla förhör, som bor där. Snart blir Marna gravid, och Johan och Marna tvingas återvända till Johans morföräldrars torp i Kattarp. Där tar deras historia en ny vändning. Johan kommer från Kattarp med titeln husman istället för dräng. Ett nytt äktenskap inleds mellan Johan och Marna, och de flyttar till Haraldstorpet. Trötta på att flytta runt från gård till gård vill de ha något mer permanent. Under tiden på Haraldstorpet föds deras dotter Anna, och senare även dottern Karna.

Hur själva flytten gick till är ett mysterium. Kanske såg Johan en annons i en tidning där de sökte en torpare med eget hus. Snart packades allt och flyttlasset rörde sig nästan 15 mil norrut, från Skåne till Traryd i Småland, till platsen som då hette Hvenakull, numera känd som Benakull. Enligt historiska kartor fanns det inget hus på platsen vid den tiden, bara mark som beskrevs som "backe" och "kärr". Vid byte av fasaden upptäcktes att det gamla timret var numrerat, vilket antyder att huset kan ha flyttats till platsen. Om det var torpet från Kattarp som flyttades dit, eller om det var något som erbjudits i en annons, förblir än idag en gåta. Men Johan och Maria, tillsammans med deras två små flickor, flyttar till torpet. År 1882 föds deras första son, Gustaf Wilhelm, och glädjen över att välkomna en ny medlem i familjen är oändlig. Men bara två år senare, i november 1884, sveper scharlakansfebern genom deras hem och tar två av deras barn - den lilla Johanna, endast fem år gammal, och den späda Gustaf Wilhelm, endast två år gammal.

Trots den ofattbara smärtan fortsatte Johan och Marna att kämpa vidare. Några år efter den fruktansvärda förlusten föds Oskar Alfred Johansson år 1886, och han blir Johan och Marnas första son efter Gustav. Bara något år senare föds nästa son, en liten Gustav. I början av 1900-talet köper Johan Hansson loss marken där torpet står och går från att vara torpare till lantbrukare och hemmansägare. Mycket händer inom de kommande åren. Oskar träffar sin livs kärlek, Astrid Adelie Svensson, och de gifter sig. Hon flyttar in på torpet tillsammans med Oskar och hans familj. Bara något år senare gifter sig även Astrids syster Otteli med Oskars bror Gustav. De bor på torpet under en kort tid innan de flyttar till ett eget hus. Återigen drabbas Benakull av sorg. Oskar och Astrid får en son som tyvärr går bort bara en vecka gammal i hjärnblödning. Bara något år senare går Johan Hansson bort i vad som antas vara "magkräfta". Snart dör även Marna och kvar på torpet finns endast Astrid och Oskar.

Men Astrid och Oskar är inte ensamma. De har en nära relation med sina syskon och även Astrids systerdotter Inez, Carls mormor. 

I början av 60-talet dör Oskar och ungefär 10 år senare dör även Astrid. Då köper Inez och hennes man Eric torpet. Och från den stunden har torpet varit i familjen. 

Eric och Inez tar hand om torpet tillräckligt för att det ska hålla sig friskt, men torpet står öde i många många år. Vilket det visa sig att några drar nytta av.

 Ungefär fyra år efter Astrids död kommer Inez dotter Erna till torpet för att se till det och plocka frukt, men hon reagerar på att dörrarna till logen står öppna och slår i vinden. När Erna kikar in står där en bil, och inte vilken bil som helst utan den Volvo som använts som flyktbil vid det stora bankrånet i Strömsnäsbruk i september 1976. Det är en ren slump att Erna kommer förbi just då, bara dagar efter att rånet skett och att rånarna hade slarvat med att låsa dörren så att hon upptäckte det. Med Ernas hjälp fick polisen nya spår i jakten på rånarna som kommit över ett byt med ett värde på över 800 000kr i dagens värde.