På en kulle, i en skog i Småland ligger ett litet hus. Detta huset kom till platsen runt 1870 och under många år vimlade det av folk på gården. Men allt eftersom åren gick blev de färre och färre och under många år var det bara en liten gumma som bodde i huset. Gumman hette Astrid och när hon dog tog det nästan 50 år innan huset väcktes till liv igen. Huset har ju varit kvar i släkten och det har gjorts tillräckligt med arbete på huset för att hålla det friskt, men nu brinner det i kaminerna igen och från gården hörs åter igen glada skratt. 


 




ibland är det inte så svårt 

Trots att vi började fixa med gården redan 2019 hamnade huset ganska långt ner på priolistan. Vi såg att huset var välmående, inga tecken på mögel eller fuktskador men det var först svårt att uppskatta hur mycket arbete som skulle behövas för att få huset beboligt. Men en sommarkväll 2022 börjar vi dra i den bruna linoleummattan i köket. Det visade sig att den låg helt löst och täckte ett gammalt vackert trägolv. Mattorna togs ut från de tre rummen i huset och plötsligt ändrades allt. En linoljesåpaskurning och huset blev ett helt annat. Från att varit ett mörkt, smutsigt illaluktande ödehus blev det ett mysigt torp. Bara sådär. 

Och där började en ny epok för huset. 



Post
Om
Instagram